Vi tvingas alla, oavsett politisk ståndpunkt, med jämna mellanrum att försvara den. Jag tror inte att någon ideologi står oemotsagd, även om jag ibland hör folk hävda det i förbifarten. För alla politiska ståndpunkter finns det hjärtefrågor, och frågor som oftare attackeras av de som inte har samma övertygelser. För feminister är det till exempel vanligt att olika ordkonstellationer där ”hat” är ett av leden dyker upp i sådana sammanhang.
Vi tar alla en titt på hur samhället ser ut och drar våra politiska slutsatser utifrån det. Den vinkel jag ser världen från är inte samma som min grannes. Jag tror inte att det ska vara samma heller. Men för att skapa förståelse för den där ståndpunkten kan det vara lämpligt att då och då ta sig en liten titt på någon annans världssegment. Jag har aldrig varit speciellt bra på att befinna mig i verkligheten och därför hellre ägnat mig åt böcker, filmer, serier och spel samt befunnit mig i forum där fiktion på ett eller annat sätt varit på agendan. Dessa intressen har haft enorm bäring på hur jag tänkt kring val av utbildningar och andra viktiga företeelser. En viktig grej med fiktionen är att den i allra högsta grad både påverkar och är en konsekvens av verkligheten. Många som har andra intressen kanske inte vem Anita Sarkeesian är och därför tänkte jag nu kort ägna mig åt lite folkbildning från mitt hörn av verkligheten, ett litet litet segment av det jag ser och som föranleder mina slutsatser om världen.
Anita Sarkeesian är en amerikansk journalist som driver en videokanal där hon ägnar sig åt att analysera representationen av kvinnor i spel i bloggen ”Feminist frequency. Den finns här: http://www.feministfrequency.com/samt i länken nedan. Spel är ju trivialt och mest en leksak tänker kanske någon, men kom ihåg att detta är en miljardindustri och att det finns många som liksom jag har ett stort och brinnande intresse för detta. Den bild Sarkeesian ser att spelvärlden tecknar av kvinnor är, oavsett vilka slutsatser man drar utifrån det skulle jag tro tämligen nedslående. För att ge en ganska reducerande sammanfattning: Hon visar hur kvinnogestalterna har ett mycket snävt handlingsutrymme, och hur de objektifieras till den utsträckning att de blir mottagliga för opåkallat våld, med mera.
Det intressanta i sammanhanget är inte bara den faktiska frukten av Sarkeesians arbete och det hon visar i sina analyser, utan också reaktionerna på det hon säger. Dessa är alltså inte bara jävligt otrevliga på ett helt vanligt otrevligt sätt, utan går ibland så långt som till hot om fysiskt våld. Härom dagen fick Sarkeesian till exempel ett hot som fick henne att frukta för sin familjs välmående så mycket att hon ringde polisen. Plötsligt verkar spelen inte riktigt som triviala leksaker längre.
Ni behöver inte förfasa er. Ni behöver inte hålla med Sarkeesian. Ägna bara en stund åt att kolla igenom videos och kommentarsfält. Grejer att fundera på sedan om man pallar är till exempel vad som skulle få dig att ringa polisen. En annan grej ni kan fundera över om ni pallar är hur representation fungerar och vilka konsekvenser ni tror att representation i olika medier får SAMT på vad det innebär att hata. Dra sedan vilka slutsatser ni vill.
Oh! Heathcliff! 